Tankar om mat o städning

Flera äldre damer jag känner har som sin livsuppgift att sköta mat och hushåll. Förr i tiden hade kvinnan ingen rätt att utöva egna intressen på samma sätt som nu. Idag är det ingen (vad jag vet iaf) som höjer på ögonbrynen när pappan tar stora delar av föräldraledigheten eller lagar mat, städar och tvättar. Vilken bra utveckling! Jag hade mått väldigt dåligt om mitt mission in life var att sköta barn och hem, inget illa menat nu mot dom som tycker det är det bästa som finns men inget för mej. Vi städar när vi måste, och då hjälps vi alltid åt eller turas om. Städning är inget vi prioriterar och de syns när man kommer oanmäld =)
Jag måste faktiskt erkänna att jag nog är den som är sämst på att plocka undan och vardagsstäda men jag försöker tänka på de.

Mina egna intressen som bara är för mej är boxning, skrivande i olika former och som terapi brukar jag renovera måla eller bygga nått i hemmet.
Andreas har sina egna intressen och sen har vi gemensamma som vi gör tillsammans.

De flesta man åker hem till har så otroligt städat och undanplockat att man kan tro att dom inte gör något annat eller är de vi som inte har någon bra organisering på grejer eller rentav för mycket saker!?

Det finns vissa saker man måste göra när man bor i hus och nu håller jag på att elda. Vi har inte slagit igång pelletsbrännarn än så de är vedeldning som gäller. Inatt var det frost och då sjönk temperaturen inne till 16 grader på förmiddan, lite kallt för Snigel. Men de är bara att tända och fylla på en eller två gånger per timme. På två timmer tre grader varmare. nu är det skönt inne!

På tal om det jag skrev i början, att ingen höjer på ögonbrynen om man hjälps åt. Jag måste bara säga att det är oftast ingen som höjer på ögonbrynen när männen inte hjälper till heller. Jag känner flera par som inte delar, där männen vägrar göra en eller flera av hemmasysslorna.
Ska jag vara tacksam för att jag slipper göra allt eller ska de jag känner ställa högre krav?
Det klart jag är tacksam för att vi hjälps åt och kan göra det som behövs när en av oss är hemma själv. Men frågan är om jag hade skaffat barn med någon som hade ett annat synsätt, troligtvis inte.

Jag vet att en del kvinnor förbjuder männen en del sysslor och jag är ingen som förespåkar att man måste dela lika om man inte vill de. Det måste alla ha klart för sej. MEN samtidigt tror jag att ju mer man kan samarbeta och har förståelse för varandra ju mer stabilt förhållande får man, med mindre onödigt gräl.

Jag är glad för att jag inte kommer och bli som mina äldre släktingar som står vid spisen hela dagarna och alltid måste tänka på vad det ska bli för mat nästa måltid. Glad att jag inte måste stå och tvätta, stryka och mangla allt som finns i tygväg. Och glad för att jag inte lär sköta middags bjudningar själv. Handla, laga, diska. Utveckling är oftast en bra sak även fast många är rädd för förändringar.
Nu ska jag fortsätta med den manliga sysslan eldning.