Börje på banan

Nu verkar de som julen börjar närma sej och julkänslan som har vart på noll steg till en etta igår när det började snöa! De är så fint och mysigt när de snöar, jag hoppas de kommer mera och ligger kvar.
Bilen är tillbaka från verkstan så nu återgår vi till de normala, fast eftersom chefen är utomlands den här veckan så har jag hans bil och en av våra får stå still och vila.
De är lite lustigt för dom två snickarna jag jobbar med har båda samma namn som lilleman här hemma. I början var de konstigt men nu tänker man inte på de längre utan ja kopplar olika beroende på om jag är på jobbet eller  hemma.
De va samma i skolan. Eftersom Emma är ett sjukt vanligt namn så har jag aldrig vart ensam i klassen med namnet. I grundskolan hette jag Emma B. I gymnasiet så vart vi 3 stycken med namnet och jag tror de va redan första veckan som vi redde ut de problemet. En fick fortsätta heta Emma, en vart Emmis (Yx) och jag vart Börje! Och verkligen alla kallade mej Börje, alla lärarna kallade mej de och skrev de i sina papper. Hela klassen och andra klasser vi hade lektioner tillsammans med. Ibland frågade nån vad jag igentligen hette för de var aldrig nån som sa de. Nu för tiden är det bara två stycken som fortfarande kallar mej Börje och de är Yx föräldrar : )
Ja tänkte aldrig på att de var ett karlnamn utan de va bara ett smeknamn för mej så jag tog aldrig illa upp eller ville att dom skulle sluta. Men jag vet att de hände flera gånger att nån ropade eller frågade efter Börje och jag vänder mej och svarar "Ja.."  när de egentligen var en karl dom letade efter. När sånt hände utanför skolan så fick jag alltid väldigt konstiga blickar.
En gång när jag var hos farmor och farfar så ropade farmor på farfar Börje. Och jag svarar, ja-a.

Då händer det igen. .

Jag har inte krossat en spegel eller gått på en A-brunn eller sett en svart katt springa över vägen utan att spotta på axeln. Men min olycka verkar bara drabba våra bilar. För nu har det hänt igen!
Klockan var straxt före 7 och jag hade 50 meter kvar till jobbet när bilen säckade ihop helt och hållet.
(Detta hände i måndags) Hjulen gick inte framåt å fast jag gasade med växeln i så reagerade bilen som att växeln var ur, motorn rusade! Chefen fick komma å bogsera bort mej från korsningen jag stod i. Ja självklart hände de i en korsning!
Den var så pass trasig att det inte gick att bogsera den hem så den fick åka på trailer, om nån dag får vi tillbaka den från verkstan å den gick sån tur va att laga. Just nu har vi bara en bil som inte ens hela familjen får plats i, vilket är lite klurigt.
Jag kan vell nästan räkna med att sista bilen ryker snart den också. . . .

Helgens skörd

Tre små tavlor kämpade jag mej till i Lördags, de va så kul att måla
men fantasin är som i dvala efter några års uppehåll.
Ska verkligen försöka göra de här snart igen!
Jag gillar mest den gröna för färgen va så fin.
Syster målade två röda blommor på en tavla men sen tog fantasin slut så
de blev hela hennes skörd.



En texttavla, himmel kullerbytta skog och kram.




Strand vatten berg och himmel,
svanarna syns nog inte men kanske hinken, spaden och sandhögen.  




Första tavlan med lite små figurer.



Alltid händer de nått

Nu har de hänt igen, en "sånt-händer-bara-på-film upplevelse". De verkar som såna här saker händer mej oftare än andra. När jag var på väg hem från jobbet idag så svängde jag in på första bästa mack för att tanka. Ja tankar i lugn å ro men när jag sätter tillbaka tanklocket och ska dra ur nyckeln så går den av! Kvar i låset sitter en liten nyckelstump och handen har jag plastbiten. Jag får panik eftersom de är lite kö till tankningen så jag hoppar in i skåpet på bilen och letar efter vad som helst som jag kan få ur nyckeln med. Ganska snabbt hittar ja en gammal kakeltång som ja lyckas lirka ur nyckeln med och så slänger ja mej i bilen och ska prova starta. De går inge vidare för kakeltången är stor och otyplig och jag kommer inte riktigt åt nyckelstumpen så när jag provar starta så låter bilen bara som att den har för dåligt batteri och hostar till lite. Fan, tänker ja å fortsätter försöka. Ja ser att de är bilar bakom som vill fram men de är en liten trång mack så om dom vill ut får dom lov att backa. De börjar kännas lönlöst och jag känner mej ensam och uttittad av folk runtomkring men då på ungefär 25e försöket orkar bilen igång och jag gasar på fort som fan därifrån.

Konstnärlig

Nu har jag tvång igen att göra nått som avviker från vardagen. Och den här gången har jag bestämt mej för att måla. Jag har bjudit över syster i helgen och så ska vi måla canvastavlor. De två första åren i gymnasiet gick jag bild och form och där fick vi vara konstnärliga flera timmar om dagen. De var bara så svårt att klämma fram massa ny fantasi hela tiden, nya former och färger och kombinationer. Ni vet hur djupa konstnärsfolk kan vara.
"Vilken känsla vill du förmedla genom den här tavlan?"
"Känn inom er själva och skapa fritt en bild full av glädje."
Det vart lite mycket till slut så jag bytte linje till sam-sam sista året. Men jag har målat och ritat väldigt mycket annars under uppväxten, (inte för att jag är speciellt bra utan för att de är avkopplande och mysigt) de har bara inte blivit så mycket efter gymnasiet förrän nu när Snigel vill att man ska rita trakorer hela tiden.
"vad ska jag rita?"
"Traktor"
"Vad ska jag rita nu då?"
"Traktor"
"Ska jag rita en hund?"
"traktor"
Så det blir 10 traktorer nån lastbil och en liten bil på varje ark vi ritar.
Hemma på lagret finns akvarellfärg, och riktigt akvarellpapper med nån pensel till och med. Men jag tänkte investera i akrylfärg och canvastavlor nån dag efter jobbet så man har att välja på. Shit va jag är sugen på att få ut lite skaparglädje. De är såna här enkla saker som får mej att må riktigt prima, de gäller bara att ha fantasi nog för att komma på just såna här saker. Min hjärna lagrar allt väldigt långt inne så för att gå bakåt i tiden måste jag få en flashback för att få upp minnet till ytan. Har inte tänkt på målning på fler år och jag kom på de när jag råkade få tag i akvarellpappret i en låda. Men så när minnet är uppe vid yten känns det som jag velat göra de här i fler år utan att jag vetat om de. Så självklart att jag borde kommit på de själv.

Hur torkar man sej?

Jag har funderat för mejsjälv de senaste gångerna jag har duschat. Eller efter jag duschat när jag torkar mej. Det blir alltid att jag torkar mej i precis samma ordning och jag undrar om det är lika för alla.
Jag börjar med ansiktet, sen höger arm sen vänster arm, bröst och mage. Sen torkar jag håret och sist nedre delen av kroppen. De är som att hjärnan är inställd på den ordningen för det går automatiskt varje gång.
Jag undrar om jag torkar höger arm först bara för att jag är vänsterhänt eller om det är vanligast att torka höger först.... eller om alla normala människor torkar sej på olika sätt varje gång. Fan vilket dilemma, hur ska jag kunna reda ut de här.

En lördag i november

Snart ännu en helg har försvunnit iväg och jag börjar längtar till julen faktiskt. Man fick lite känning idag när det har varit kallt och ruggigt. Skulle snart sitta fint med lite snö till och med. Och dessutom ska jag vara ledig minst två veckor då.
Vi fick ett ryck idag och rev ur sista rummet i huset trots att vi sagt tidigare att vi låter allt vara över vintern. Det var toan som vi dragit oss för länge, ganska småäckligt rum hemma hos alla men just de här har stått och grott igen i 20 år ungefär.
Möjligtvis är det vintervila i huset nu, man vet inte riktigt.
Fars dag väntar fick jag reda på idag så vi lär snabbshoppa någonting på ICA eller så imorn innan vi tar artighetsrundan. Så fars dags rundan imorn plus matshopping och matlagning, hela dagen är fylld.

Överfallen. . .

Inatt vart jag överfallen av en spikmatta. Den vart kastad på mej, nån svor en hel del och for runt i sängen. Jag kan lova att det bara var jag som var vaken i hela huset och jag kände mej lite smårädd. Jag fattade inte att de var spikmattan som var vapnet förrän imorse då jag kände hur den rev mot mina fötter när jag sträckte på mej. Ikväll ska jag rensa sovrummet på potensiella mordvapen

Inte bara aggresivitet

Jag och Snigel

Syster på sin 16årsdag i Lördags. Hon har blivit så stor : )

Lucas som hänger i ringar. Den här ungen är hulken, han hänger själv i en typ minut

Man lär vell slänga in en bild på sej själv ibland..

Snigels nya hobby, hoppar ner för fotöljen



Ingen rädsla där inte, men syns tungan på bilderna.. : )



Flickan Laglydig

Ni som känner mej lite bättre vet att jag är ganska noggrann med trafikregler. Alltid bälte på och bättre än de flesta på att hålla hastigheten. Nu har jag faktiskt börjat kunna köra lite fortare ibland men de första 5 åren jag hade körkort låg jag precis på hastighetsbegränsningen konstant. Jag var tokig på folk som inte kunde följa reglerna och sa att dom borde tänka på vad som kan hände och dom tjänar ju ändå knappt någon tid på fortkörningen, ja ni fattar, som en gammal grinig tant.

För en liten tid sen så skulle jag och Snigel ut och åka men skulle stanna till på ICA först för att lämna tillbaka en hyrfilm. Lilleman är på dåligt humör och jag kör sakta på väg gata samtidigt som jag försöker trösta honom och ge honom en leksak i baksätet. Det funkar fint men när jag kommer ut på stora vägen hinner jag tänka följande:
"Shit nu har jag inget bälte, det känns naket. Men om jag försöker ta på de nu kommer jag säker köra upp på trottoaren och meja ner nån stackare. Jag ska ju bara 50 meter till."

Så jag svänger in på ICA och får i svängen syn på en polis som står bara 5 meter från bilen och jag riktigt ser hur han tittar på min avsaknad av bälte. Fan i helvete.
Jag parkerar och polisen kommer fram och kollar körkort, nykterhet och upplyser mej om att han såg att jag inte hade bälte. Just den här dagen är det stor bälteskontroll lite överallt. Jag har alltid bälte. Varför drog jag inte på de när vi svängde ut på vägen. Kan polisen inte ha nått vettigare för sej än just bälteskontroll. Jag har haft hyfsad respekt för poliser innan men de sjönk till noll där och då. Här har man försökt att vara duktig hela tiden och när man gör ett misstag så biter dom direkt. Jävla polisjävlar.

När en fyrhjuling blir stulen har dom inte ens tid att komma ut och titta trots att de finns skoavtryck, däckavtryck och en tappad mössa på plats. När nån skjuter en älg olovligt så kommer dom efter ett par dagar och lägger ner faller för alla bevis är bortrensade. I Örebro haffade dom 4 killar som var ute och shoppade, slängde in dom i pikén och körde ut dom i skogen för att dom misstogs för huliganer. Och de stölder som sker inne i själva polishusen som uppdagades för nån vecka sen. Endast poliser har nyckel och när vanligt folk ska hämta tillbaka sina upphittade stulna värdesaker så är de borta! Vem fan är förbild för vem i de här landet. Är poliser och politiker är den värsta sortens människor i de här landet? Ska dom inte vara dom bästa. . . . .

Kaos

Det är alltid lite trixigt att ta med Snigel på stan även fast det bara är för en liten stund. Därför blir det inte så ofta i alla fall inte utan backup från Andreas. Idag är det planeringsdag på dagis så jag är hemma. Eftersom jag hade lite bankärenden och behövde köpa en present till syster som fyller imorn så tänkte jag ta tag i de på förmiddagen. Folk brukar säga att de är inte lätt med två barn för dom springer åt varsitt håll och det blir bara kaos. Ibland ser man föräldrar till tre ungar som är ute för att köpa nya skor till allihopa och nån skriker och nån vägrar prova och den sista är borta. Kaos. De trötta föräldrarna vänder hemåt utan några inköp men är helt slut.

 Jag stog och tog ut pengar i bankomaten vid Sala sparbank och höll i armen på hans jacka samtidigt så han inte skulle springa bort. Det gick fint men när vi ska börja gå därifrån får han på nått vis tag i min plånbok och börjar helnöjd springa i full fart. Precis i de ögonblicket möter jag en bekand som säger hej och stannar. Vad gör man, jag känner att jag behöver förklara mej och säger:
- Hej, kul att se dej men grabben är på väg in på banken med min plånbok så jag måste springa.
När jag sagt de springer jag bara vidare för Snigel hade försvunnit ur mitt synfält och begett sej mot bankens svängdörrar. Och innan jag hinner fram springer han in i glipan i den stillastående svängdörren och den börjar snurra. Han ser helt chockad och oförstående ut när han knuffas runt av en glasdörr och jag hinner inte fram förrän i nästa öppning. Väl inne på banken skyndar jag mej att springa ifatt honom och dra ut honom för han är på väg att få knuffas runt ett varv till. Snigel börjar storgråta och jag börjar asgarva. Jag kunde inte hejda mej för det var så komiskt, han gjorde inte illa sej och blicken jag fick gjorde att de brast för mej. Så där står vi inne på banken och han skriker för fullt och jag verkligen tokskrattar. Jag vågade inte ens kolla mej omkring så jag har ingen uppfattning om hur mycket folk det var eller hur mycket uppmärksamhet vi drog till oss innan jag han samla mej och bar ut lilleman ut på gatan igen.

Ja efter en stund tycker jag att allt känns som vanligt och jag går in i en butik för att köpa present till syster. En liten butik med 4-5 kunder och två som arbetar där. Snigel börjar direkt att slingra sej ur mitt grepp och skriker högt. Jag släpper och han lägger sej på golvet och skriker och sparkar med benen så stövlarna far av. Shit, tänker jag och lyfter upp honom och går ut därifrån och raka vägen till bilen och åker raka vägen hem. Å fy fan va skönt de är att bara vara hemma ibland!