Börje på banan

Nu verkar de som julen börjar närma sej och julkänslan som har vart på noll steg till en etta igår när det började snöa! De är så fint och mysigt när de snöar, jag hoppas de kommer mera och ligger kvar.
Bilen är tillbaka från verkstan så nu återgår vi till de normala, fast eftersom chefen är utomlands den här veckan så har jag hans bil och en av våra får stå still och vila.
De är lite lustigt för dom två snickarna jag jobbar med har båda samma namn som lilleman här hemma. I början var de konstigt men nu tänker man inte på de längre utan ja kopplar olika beroende på om jag är på jobbet eller  hemma.
De va samma i skolan. Eftersom Emma är ett sjukt vanligt namn så har jag aldrig vart ensam i klassen med namnet. I grundskolan hette jag Emma B. I gymnasiet så vart vi 3 stycken med namnet och jag tror de va redan första veckan som vi redde ut de problemet. En fick fortsätta heta Emma, en vart Emmis (Yx) och jag vart Börje! Och verkligen alla kallade mej Börje, alla lärarna kallade mej de och skrev de i sina papper. Hela klassen och andra klasser vi hade lektioner tillsammans med. Ibland frågade nån vad jag igentligen hette för de var aldrig nån som sa de. Nu för tiden är det bara två stycken som fortfarande kallar mej Börje och de är Yx föräldrar : )
Ja tänkte aldrig på att de var ett karlnamn utan de va bara ett smeknamn för mej så jag tog aldrig illa upp eller ville att dom skulle sluta. Men jag vet att de hände flera gånger att nån ropade eller frågade efter Börje och jag vänder mej och svarar "Ja.."  när de egentligen var en karl dom letade efter. När sånt hände utanför skolan så fick jag alltid väldigt konstiga blickar.
En gång när jag var hos farmor och farfar så ropade farmor på farfar Börje. Och jag svarar, ja-a.

Då händer det igen. .

Jag har inte krossat en spegel eller gått på en A-brunn eller sett en svart katt springa över vägen utan att spotta på axeln. Men min olycka verkar bara drabba våra bilar. För nu har det hänt igen!
Klockan var straxt före 7 och jag hade 50 meter kvar till jobbet när bilen säckade ihop helt och hållet.
(Detta hände i måndags) Hjulen gick inte framåt å fast jag gasade med växeln i så reagerade bilen som att växeln var ur, motorn rusade! Chefen fick komma å bogsera bort mej från korsningen jag stod i. Ja självklart hände de i en korsning!
Den var så pass trasig att det inte gick att bogsera den hem så den fick åka på trailer, om nån dag får vi tillbaka den från verkstan å den gick sån tur va att laga. Just nu har vi bara en bil som inte ens hela familjen får plats i, vilket är lite klurigt.
Jag kan vell nästan räkna med att sista bilen ryker snart den också. . . .

Helgens skörd

Tre små tavlor kämpade jag mej till i Lördags, de va så kul att måla
men fantasin är som i dvala efter några års uppehåll.
Ska verkligen försöka göra de här snart igen!
Jag gillar mest den gröna för färgen va så fin.
Syster målade två röda blommor på en tavla men sen tog fantasin slut så
de blev hela hennes skörd.



En texttavla, himmel kullerbytta skog och kram.




Strand vatten berg och himmel,
svanarna syns nog inte men kanske hinken, spaden och sandhögen.  




Första tavlan med lite små figurer.



Alltid händer de nått

Nu har de hänt igen, en "sånt-händer-bara-på-film upplevelse". De verkar som såna här saker händer mej oftare än andra. När jag var på väg hem från jobbet idag så svängde jag in på första bästa mack för att tanka. Ja tankar i lugn å ro men när jag sätter tillbaka tanklocket och ska dra ur nyckeln så går den av! Kvar i låset sitter en liten nyckelstump och handen har jag plastbiten. Jag får panik eftersom de är lite kö till tankningen så jag hoppar in i skåpet på bilen och letar efter vad som helst som jag kan få ur nyckeln med. Ganska snabbt hittar ja en gammal kakeltång som ja lyckas lirka ur nyckeln med och så slänger ja mej i bilen och ska prova starta. De går inge vidare för kakeltången är stor och otyplig och jag kommer inte riktigt åt nyckelstumpen så när jag provar starta så låter bilen bara som att den har för dåligt batteri och hostar till lite. Fan, tänker ja å fortsätter försöka. Ja ser att de är bilar bakom som vill fram men de är en liten trång mack så om dom vill ut får dom lov att backa. De börjar kännas lönlöst och jag känner mej ensam och uttittad av folk runtomkring men då på ungefär 25e försöket orkar bilen igång och jag gasar på fort som fan därifrån.

Konstnärlig

Nu har jag tvång igen att göra nått som avviker från vardagen. Och den här gången har jag bestämt mej för att måla. Jag har bjudit över syster i helgen och så ska vi måla canvastavlor. De två första åren i gymnasiet gick jag bild och form och där fick vi vara konstnärliga flera timmar om dagen. De var bara så svårt att klämma fram massa ny fantasi hela tiden, nya former och färger och kombinationer. Ni vet hur djupa konstnärsfolk kan vara.
"Vilken känsla vill du förmedla genom den här tavlan?"
"Känn inom er själva och skapa fritt en bild full av glädje."
Det vart lite mycket till slut så jag bytte linje till sam-sam sista året. Men jag har målat och ritat väldigt mycket annars under uppväxten, (inte för att jag är speciellt bra utan för att de är avkopplande och mysigt) de har bara inte blivit så mycket efter gymnasiet förrän nu när Snigel vill att man ska rita trakorer hela tiden.
"vad ska jag rita?"
"Traktor"
"Vad ska jag rita nu då?"
"Traktor"
"Ska jag rita en hund?"
"traktor"
Så det blir 10 traktorer nån lastbil och en liten bil på varje ark vi ritar.
Hemma på lagret finns akvarellfärg, och riktigt akvarellpapper med nån pensel till och med. Men jag tänkte investera i akrylfärg och canvastavlor nån dag efter jobbet så man har att välja på. Shit va jag är sugen på att få ut lite skaparglädje. De är såna här enkla saker som får mej att må riktigt prima, de gäller bara att ha fantasi nog för att komma på just såna här saker. Min hjärna lagrar allt väldigt långt inne så för att gå bakåt i tiden måste jag få en flashback för att få upp minnet till ytan. Har inte tänkt på målning på fler år och jag kom på de när jag råkade få tag i akvarellpappret i en låda. Men så när minnet är uppe vid yten känns det som jag velat göra de här i fler år utan att jag vetat om de. Så självklart att jag borde kommit på de själv.

Hur torkar man sej?

Jag har funderat för mejsjälv de senaste gångerna jag har duschat. Eller efter jag duschat när jag torkar mej. Det blir alltid att jag torkar mej i precis samma ordning och jag undrar om det är lika för alla.
Jag börjar med ansiktet, sen höger arm sen vänster arm, bröst och mage. Sen torkar jag håret och sist nedre delen av kroppen. De är som att hjärnan är inställd på den ordningen för det går automatiskt varje gång.
Jag undrar om jag torkar höger arm först bara för att jag är vänsterhänt eller om det är vanligast att torka höger först.... eller om alla normala människor torkar sej på olika sätt varje gång. Fan vilket dilemma, hur ska jag kunna reda ut de här.

En lördag i november

Snart ännu en helg har försvunnit iväg och jag börjar längtar till julen faktiskt. Man fick lite känning idag när det har varit kallt och ruggigt. Skulle snart sitta fint med lite snö till och med. Och dessutom ska jag vara ledig minst två veckor då.
Vi fick ett ryck idag och rev ur sista rummet i huset trots att vi sagt tidigare att vi låter allt vara över vintern. Det var toan som vi dragit oss för länge, ganska småäckligt rum hemma hos alla men just de här har stått och grott igen i 20 år ungefär.
Möjligtvis är det vintervila i huset nu, man vet inte riktigt.
Fars dag väntar fick jag reda på idag så vi lär snabbshoppa någonting på ICA eller så imorn innan vi tar artighetsrundan. Så fars dags rundan imorn plus matshopping och matlagning, hela dagen är fylld.