Börje på banan

Nu verkar de som julen börjar närma sej och julkänslan som har vart på noll steg till en etta igår när det började snöa! De är så fint och mysigt när de snöar, jag hoppas de kommer mera och ligger kvar.
Bilen är tillbaka från verkstan så nu återgår vi till de normala, fast eftersom chefen är utomlands den här veckan så har jag hans bil och en av våra får stå still och vila.
De är lite lustigt för dom två snickarna jag jobbar med har båda samma namn som lilleman här hemma. I början var de konstigt men nu tänker man inte på de längre utan ja kopplar olika beroende på om jag är på jobbet eller  hemma.
De va samma i skolan. Eftersom Emma är ett sjukt vanligt namn så har jag aldrig vart ensam i klassen med namnet. I grundskolan hette jag Emma B. I gymnasiet så vart vi 3 stycken med namnet och jag tror de va redan första veckan som vi redde ut de problemet. En fick fortsätta heta Emma, en vart Emmis (Yx) och jag vart Börje! Och verkligen alla kallade mej Börje, alla lärarna kallade mej de och skrev de i sina papper. Hela klassen och andra klasser vi hade lektioner tillsammans med. Ibland frågade nån vad jag igentligen hette för de var aldrig nån som sa de. Nu för tiden är det bara två stycken som fortfarande kallar mej Börje och de är Yx föräldrar : )
Ja tänkte aldrig på att de var ett karlnamn utan de va bara ett smeknamn för mej så jag tog aldrig illa upp eller ville att dom skulle sluta. Men jag vet att de hände flera gånger att nån ropade eller frågade efter Börje och jag vänder mej och svarar "Ja.."  när de egentligen var en karl dom letade efter. När sånt hände utanför skolan så fick jag alltid väldigt konstiga blickar.
En gång när jag var hos farmor och farfar så ropade farmor på farfar Börje. Och jag svarar, ja-a.