Konstnärlig

Nu har jag tvång igen att göra nått som avviker från vardagen. Och den här gången har jag bestämt mej för att måla. Jag har bjudit över syster i helgen och så ska vi måla canvastavlor. De två första åren i gymnasiet gick jag bild och form och där fick vi vara konstnärliga flera timmar om dagen. De var bara så svårt att klämma fram massa ny fantasi hela tiden, nya former och färger och kombinationer. Ni vet hur djupa konstnärsfolk kan vara.
"Vilken känsla vill du förmedla genom den här tavlan?"
"Känn inom er själva och skapa fritt en bild full av glädje."
Det vart lite mycket till slut så jag bytte linje till sam-sam sista året. Men jag har målat och ritat väldigt mycket annars under uppväxten, (inte för att jag är speciellt bra utan för att de är avkopplande och mysigt) de har bara inte blivit så mycket efter gymnasiet förrän nu när Snigel vill att man ska rita trakorer hela tiden.
"vad ska jag rita?"
"Traktor"
"Vad ska jag rita nu då?"
"Traktor"
"Ska jag rita en hund?"
"traktor"
Så det blir 10 traktorer nån lastbil och en liten bil på varje ark vi ritar.
Hemma på lagret finns akvarellfärg, och riktigt akvarellpapper med nån pensel till och med. Men jag tänkte investera i akrylfärg och canvastavlor nån dag efter jobbet så man har att välja på. Shit va jag är sugen på att få ut lite skaparglädje. De är såna här enkla saker som får mej att må riktigt prima, de gäller bara att ha fantasi nog för att komma på just såna här saker. Min hjärna lagrar allt väldigt långt inne så för att gå bakåt i tiden måste jag få en flashback för att få upp minnet till ytan. Har inte tänkt på målning på fler år och jag kom på de när jag råkade få tag i akvarellpappret i en låda. Men så när minnet är uppe vid yten känns det som jag velat göra de här i fler år utan att jag vetat om de. Så självklart att jag borde kommit på de själv.