Kaos

Det är alltid lite trixigt att ta med Snigel på stan även fast det bara är för en liten stund. Därför blir det inte så ofta i alla fall inte utan backup från Andreas. Idag är det planeringsdag på dagis så jag är hemma. Eftersom jag hade lite bankärenden och behövde köpa en present till syster som fyller imorn så tänkte jag ta tag i de på förmiddagen. Folk brukar säga att de är inte lätt med två barn för dom springer åt varsitt håll och det blir bara kaos. Ibland ser man föräldrar till tre ungar som är ute för att köpa nya skor till allihopa och nån skriker och nån vägrar prova och den sista är borta. Kaos. De trötta föräldrarna vänder hemåt utan några inköp men är helt slut.

 Jag stog och tog ut pengar i bankomaten vid Sala sparbank och höll i armen på hans jacka samtidigt så han inte skulle springa bort. Det gick fint men när vi ska börja gå därifrån får han på nått vis tag i min plånbok och börjar helnöjd springa i full fart. Precis i de ögonblicket möter jag en bekand som säger hej och stannar. Vad gör man, jag känner att jag behöver förklara mej och säger:
- Hej, kul att se dej men grabben är på väg in på banken med min plånbok så jag måste springa.
När jag sagt de springer jag bara vidare för Snigel hade försvunnit ur mitt synfält och begett sej mot bankens svängdörrar. Och innan jag hinner fram springer han in i glipan i den stillastående svängdörren och den börjar snurra. Han ser helt chockad och oförstående ut när han knuffas runt av en glasdörr och jag hinner inte fram förrän i nästa öppning. Väl inne på banken skyndar jag mej att springa ifatt honom och dra ut honom för han är på väg att få knuffas runt ett varv till. Snigel börjar storgråta och jag börjar asgarva. Jag kunde inte hejda mej för det var så komiskt, han gjorde inte illa sej och blicken jag fick gjorde att de brast för mej. Så där står vi inne på banken och han skriker för fullt och jag verkligen tokskrattar. Jag vågade inte ens kolla mej omkring så jag har ingen uppfattning om hur mycket folk det var eller hur mycket uppmärksamhet vi drog till oss innan jag han samla mej och bar ut lilleman ut på gatan igen.

Ja efter en stund tycker jag att allt känns som vanligt och jag går in i en butik för att köpa present till syster. En liten butik med 4-5 kunder och två som arbetar där. Snigel börjar direkt att slingra sej ur mitt grepp och skriker högt. Jag släpper och han lägger sej på golvet och skriker och sparkar med benen så stövlarna far av. Shit, tänker jag och lyfter upp honom och går ut därifrån och raka vägen till bilen och åker raka vägen hem. Å fy fan va skönt de är att bara vara hemma ibland!