Som jag upplever det är det inte många i Sverige som är riktigt kristna, de är kanske några pensionärer som går i kyrkan på söndagar. Jag har i och för sej inte vart på en gudtjänst sen jag var tvingad under konfirmationen men jag tvivlar på att verkligen ser annorlunda ut. Jag har en bekant som är straxt under 30 år och väldigt kristen. Kyrkan på söndagar och hela köret. Mycket ovanligt men när ja pratar med denna person så kan jag inte låta bli att imponeras av övertygelsen om Gud.
"Gud håller sina händer kupade mot varandra som om han höll en liten boll i dom. Inuti hans händer ryms hela universum. Och det häftigaste av allt är att han ändå vet precis hur många hårstrån du har på just ditt huvud. "
De vore vell häftigt om man kunde tro på något sånt. Man behövde inte bekymra sej om nått utan de kan Gud ta hand om. Gud vakar över mej så allt ordnar sej. Mmm de vore nått de.
Någon som tror.... eller någon som inte tror. Vad spelar de för roll egentligen. Jag tror inte de minsta men det kan ju vara min förlust, vem vet. Evulotionen är väldigt svår för mej att förklara bort med att Gud skapade universum på 6 dagar. Att man har lite schimpans gener i sej känns ganska överkomligt mot andra alternativ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar